Deltog i början av oktober i ett samtal om offentlig konst tillsammans med konstnären Jonas Liveröd (klicka på recently och se hans båt!) och Miguel Cortés dansartist och konstnärlig ledare på Flytande galleriet och Hanna Wittrock, socialpedagog, (teater och mode) bloggar på Skånska Dagbladet, Emma Jonasson, landskapsarkitekt på Sweco och moderatorn Lisa Nyed, filmkonsulent på Film i Skåne. Samtalet skedde på uppdrag av den moderna dansgruppen Memory Wax . Jag själv deltog i rollen som skribent, röstperformer, sångerska/låtskrivare. Cuidad Que Danzan, Barcelona, moderspindeln i ett nätverk som finns över hela världen har intierat detta eu-projekt och gett alla i nätverket uppdraget att arrangera ett "tvär" samtal kring det offentliga rummet, både gruppen Memory Wax och staden Malmö är med i detta nätverk.
Frågorna som vi diskuterade var:
1. Det public space and it’s influence on the social solidarity.
2. The role of art in the public space and it’s potential as a tool for social change.
3. The public space - the meeting, what role does the audience have? Spectator, actor, co-creator?
Det var intressant, framför allt så insåg jag att vi inte har så mycket offentlig kulturdebatt i vårt land. Vi trevade oss fram och kom verkligen från väldigt olika håll, performativ konst, bildkonst, landskapsarkitektur och film. Inspirerande. Det vi verkligen diskuterade var den Instrumentalism som appliceras kring synen på konst och konstens funktion i vårt samhälle.
Men konstnären Jonas Liveröd berättade att det äntligen har börjat luckrats upp i det offentliga rummet när det gäller bildkonsten. Han gillar att arbeta med det tillfälliga, efemära och föränderliga, och har nu för första gången börjat att bli inbjuden i flera projekt som ska skapa tillfällig offentlig konst med tidsaramar från 2 månader till fem år. Känns friskt.
En konstnär som arbetar med efemär (tillfällig) Landart är Jim Denevan, och som Sophia Callmer uttryckte det när hon skickade hans webbadress, detta är bara fint!
Det går inte att ha ett samtal om det offentliga rummet och konst utan att komma in på Lars Wilks och Nimis i närheten av Kullen, Skåne. Det största illegala landart konstverket i Sverige, med ca 35 000 besökare årligen. Offentligt och illegalt.
Där var vi i somras med barnen, hisnande upplevelse att låta barnen klättra i tornen. Ingen säkerhetslina. Inga säkerhetsregler.
