KonradCallmer reportage

Att väcka glädje eller nyfikenhet är härligt, det kan vara helt underbart att nå fram. Att någon reagerar med likgiltighet eller ilska är kanske intressant och ibland väldigt lärorikt, men inte roligt. Men intressant.

Av nyfikenhet kollade jag tyckarbarometrarna som finns precis efter våra reportage för den skånska Sydsvenskan som nu ligger kvar på nätet. Att titta på dom kändes också lite som ett avslut. Där är dom, där är våra reportage som vi alla verkligen gillar, nu blir det inte fler. För Sydsvenskan har "lagt ut" trädgårdsdelen till två frilansjournalister som tycker att våra reportage är fina, men de har inte råd att köpa in några reportage "utifrån" utan gör allt själva.

Att göra reportage till en dagstidning som Sydsvenskan har varit väldigt roligt. Oavsett att bilderna inte alls "gör sig" så har en dagstidning en väldigt bred genomslagskraft, vilket t.ex. landskapsarkitekten Magnus Svensson inte visste men upptäckte när vårt reportage om honom och hans trädgård i Gussnava publicerades under rubriken Drömträdgård startades av nio-åring.
Han fick en otrolig respons berättade han för oss. Och tyckarbarometern, 58 personer har delat med sig av sin reaktion på vårt reportage om Magnus, 73 % av dom är glada, 17 % är nyfikna, 2 % är likgiltiga och 8 % är arga.

När Sophia och jag besökte Magnus 13 000 kvm trädgård första gången i augusti 2009 blev vi så överväldigade att vi inte kunde sova ordentligt natten därefter. Vi var på samma gång bedövade och alldeles upprymda. Finsk television, YLE har gjort ett tv-program om Magnus trädgård. De filmade i tre dagar. Inte svensk television. Utan finsk. Lite förvånande, eller hur? Här i Sverige är tv-programmen om trädgård mest idylliserande. Det är svårt att idyllisera en lite okontrollerbar trädgård som man måste se ovanifrån i en helikopter för att få översikt över. Jag kan sakna det där konstnärliga perspektivet, trädgårdskonst kan det ju heta. Men inte på allvar eller? Hur många fantastiska trädgårdar får försvinna I Sverige utan att de blir kulturminnesmärkta t.ex.? Hur många har försvunnit? Vem vet? I vilket fall som helst så blev jag så inspirerad av Magnus trädgård att jag har skrivit en kortnovell om en trädgård som ligger ovanpå en underjordisk flod. Den kommer att bli färdig snart framöver. Då ska den få bli publicerad här. Avvikelser heter den. Ett namn som jag inte riktigt inte förstår än. Men det var det namnet som kom. Kanske kan jag förklara det sedan när den äntligen blir klar.

En underbar avvikelse från funkisdominanse är Ägget- ett kärleksnäste av Mem Arkitekter, en mindre övernattningsbyggnad för kärlekspar som kan ställas ute i naturen var som helst. Det är en byggnad i form av ett ägg med organiskt formad inredning och en solterrass. Arkitekterna Karin Hvid Rydell och Pia Söderman ledsnade lite på funkisdominansen och längtade efter mer organiska former.

"Ägget - ett kärleksnäste" är framtaget i samarbete med Hässleholms kommun. Projektet är till för att stimulera tankar, ideér och diskussioner om arkitektur och natur. Hur kan man bygga för att tillvarata och förhöja naturens värden och samtidigt skapa profil, attraktion, tillväxt och utveckling utan att förlora den mänskliga skalan?

Mem arkitekter har nu blivit inbjudna att delta i tävlingen "A Room for London".
Den vinnande byggnaden kommer att placeras på taket av Queen Elizabeth Hall vid Southbank Center i London. A Room for London är ett projekt av Living Architecture och Artangel i samarbete med Southbank Center och London 2012 Festival.

Se Ägget: www.memarkitekter.se/public/#/ideprojekt/Övernattningshus/

Lycka till säger vi! Och även staden London är natur. Eller hur? Naturen är ju inte något som finns utanför oss själva där långt ute. Naturen är väl överallt, eller hur?

Feliica Konrad som bloggar för första gången.